En anspråkslös människa
Jag är en förhållandevis anspråkslös människa. Det är inte mycket som jag verkligen kräver. Visst jag vill att mina tolv tjänare står uppradade i två snörräta led och sjunger uzbekiska folksånger medan jag dricker himalayanska pintote som det bara görs ett halvkilo av varje år. Men det vill väl alla? Hur som helst, efter mitt morgonte brukar jag plocka ut åtminstone en av tjänarna och smäda hans familj för att se om man kan behålla fattningen under tryck. Därefter går jag och simmar några längder i min pool vars vatten några andra av mina anställda bytt ut för hand under natten. De måste ske för hand nämligen, min stab av tjänare får alltså springa med hinkar. Nu har förstås poolen en pump som jag byta och rena vatten automatiskt. Men skulle jag använda den skulle jag ju gå miste om ett alldeles utmärkt tillfälle att förnedra vuxna människor helt i onödan. Och så kan man ju inte göra.